Skola

När luften går ur

Självklart påverkas även vårt liv av den situation som råder i landet och världen just nu. För sonens del har det betytt att många av de tillfällen han skulle ha träffat någon från skolan har ställts in och i nuläget befinner han sig längre bort från undervisningen än på länge. Efter att ha kämpat sedan hösten 2017 för att sonen ska få det stöd han behöver och istället fick hem ännu en ogenomtänkt plan bestämde vi oss för att sammanställa alla kontakter med skolan sedan skolfrånvaron började. Det skulle visa sig att mycket snarare handlade om brist på kontakt. Som sig bör kontaktade vi än en gång verksamhetschefen i kommunen, en annan än den vi kontaktade för snart två år sedan och inte heller den här gången var ”fallet” känt. Efter att informerat både verksamhetschef och rektor blev det en anmälan. Jobbigt, men nödvändigt.

Idag har vi varit på ett sedan tidigare inplanerat möte med skolan där rektor inledningsvis gjorde sitt bästa för att prata bort problematiken och ansvaret. Ofta blir jag arg och gråter, men den här gången blev jag bara arg, hyfsat behärskat, men tydligt och bad om konkreta planer på åtgärder istället för en massa ord. Någon slags plan verkar ha börjat ta form, men det återstår väldigt många lösa trådar och lösa trådar fungerar inte för en elev som behöver förutsägbarhet och tydlighet. Trots att vi håller med om att personliga kontakter är viktiga, har vi reagerat på sårbarheten i att bygga planer på enskilda personer, då deras frånvaro betyder att förutsättningar förändras eller att träffar till och med ställs in. I vår med hela coronasituationen har detta eskalerat, men problematiken fanns även tidigare.

När vi kom hem från mötet, halvt sänkta över den trots allt ganska hopplösa situationen, möttes vi av ett brev som berättade att sonen inte fått plats på den resursskola som vi ansökt till. En skola som både vi och hans kontakt på bup tror skulle vara väldigt bra för honom. Brevet talade tydligt om att sonen uppfyller de krav som ställs för att få plats, han har alltså behov av en skolmiljö som resursskolan erbjuder, men han har inte störst behov och platserna räcker inte till honom. Det handlar om resurser helt enkelt. Det går att överklaga till Skolväsendets överklagandenämnd och det kommer vi göra. Mycket troligt har det ingen betydelse, men då gör vi i alla fall allt vi kan.

Behöver jag säga att det känns tungt just nu?

3 reaktioner till “När luften går ur”

  1. Så himla ledsamt att läsa. Stå på er. De förutsättningar som nu finns för både elever och personal är otroligt dåliga. Vet inte var det ska sluta när barn efter barn faller mellan stolarna och personalen går på knäna och sjukskrivs en efter en.
    Har jobbat länge i skolan men tyvärr är allt det jag älskade med mitt jobb på väg att försvinna.

    Gilla

    1. Som lärare är jag väldigt frustrerad över att förutsättningarna för att hjälpa alla elever att nå så långt som möjligt har försvunnit. Som förälder ser jag mitt barn missa sin rätt till utbildning och det är en sorg.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.